Namn: Look Who's Talking
Kallas: Luke
Ålder: 4 ½
Ras: Engelskt Fullblod
Kön: Hingst
Mankhöjd: 168 cm
Tecken: saknar
E:
Silent Witness
U: Zenyatta
Bakgrund
Född på en gård i
Australien där de födde upp galoppörer och hade en hel del tävlingshästar. Han
växte alltså upp med en drös andra föl, vilka de flesta skulle säljas som
åringar senare. Luke valde ägarna att behålla, dels därför att han hade en sån
fin stamtavla och dels därför att kvinnan i huset blev oerhört fäst vid honom
redan från början. Lukes mamma hade varit kvinnans tävlingshäst tidigare, och
Luke var hennes första föl. Det var nog egentligen den största anledningen till
att de behöll honom, tillsammans med ett par andra föl.
Det var även Tanya
som red in Luke och senare träningsred honom. Mannen i huset var tränare. I
början hade inte Luke mycket till tävlingsinstinkt; han ville bara leka och ha
kul precis hela tiden. Så man kan lugnt säga att han gick tränaren på nerverna
när han bara larvade omkring på banan och inte ansträngde sig. Det var lite som
att han sket fullständigt i att hans ryttare ville att han skulle springa
fort.
När Tanya föll av under en uteritt med Luke bröt hon benet, och
det var väl där som det började vända - då han fick en ny träningsryttare. Den
här gången var det en jockey vid namn Jesse Cassidy. Jesse hade arbetat som
tävlingsjockey åt stallet i många år. Han var inte deras bästa jockey, och
tilldelades därför Luke. Till en början tog Jesse med Luke ut i skogen där de
red ensamma. Tränaren tyckte inte att Luke var mogen för att arbeta på banan,
och därför blev alla hans träningar ute i skogen.
Och i början bråkade
Luke och Jesse med varandra en hel del. Jesse var mycket mer bestämd av sig som
ryttare, än vad Tanya hade varit. Något Luke inte var van vid, så självklart
blev han aningen "du ska inte komma här och komma!" mot Jesse. Men Jesse var
tålmodig och envis, och efter några veckor slutade deras småtjafs.
När de
galopperade här på skogsvägarna så var det faktiskt första gången Luke tände
till och ville gå fort. Första gången det hände blev Jesse rätt förvånad. Han
var van vid att Luke galopperade i ett lagom tempo och var mer intresserad av
omgivningen än att gå framåt. Men när Luke slutade att bete sig som ett föl, så
gick det undan! Han började att tycka att det var hur kul som helst att springa
så fort han kunde.
Därmed fick han igen börja att träna på banan.
Fortfarande med Jesse i sadeln. Och den här gången gick det riktigt bra! Luke
gjorde stora framsteg snabbt, och kvalade senare som 2 åring med en placering
som 3:a. Därefter tog tävlingskarriären fart för honom, och han presterade bara
bättre och bättre. Jesse blev hans tävlingsjockey, och tillsammans med Tanya
träningsred de Luke.
Som tre åring vann han en del lopp, och placerade
sig aldrig sämre än på en fjärde plats. Det var då det största problemet med
Luke som galoppör; vissa dagar ville han helt enkelt inte anstränga sig
särskilt mycket.
När han skulle påbörja tävlingssäsongen som fyra åring var
det tyvärr något som gick snett. Luke fastnade i startboxen, och drabbades
därmed också med panik. Jesse trillade av inne i startboxen och avled. Luke
fick en ytlig skada på höger fram.
Efter den gången var Luke livrädd för
att gå in i en startbox. Han stressade upp sig totalt bara man ledde honom mot
startboxarna, och fick rent ut sagt panik. Tanya och hennes man försökte träna
bort det, men gav slutligen upp. De hade helt enkelt inte sån tid att lägga ned
på en häst som inte drog in några pengar. Därför såldes han.
Sally var
kvinnan som impulsköpte Luke efter en provridning. Hennes fästman, Janne
Björnlinger, var (som namnet avslöjar) en svensk, och några veckor efter köpet
flyttade Sally till Sverige och tog med sig Luke. Han placerades i ett stall
utanför Stockholm.
Sally var en fälttävlansryttare och började att hoppa in
Luke. Tyvärr passade de inte vidare bra tillsammans och Sally insåg med tiden
att Luke var alldeles för mycket häst för henne. Hon hade svårt att ta kommando
över honom, och efter bara ett halvår lånade hon ut Luke på foder till en yngre
kvinna i 20 års åldern. Tyvärr höll det inte länge alls. Sally och Jannes
ekonomi började gå dåligt, och de hade inte längre råd att behålla Luke. Hans
fodervärd hade inte råd att köpa honom, och därför hamnade Luke senare på
auktion.
Personlighet
Nyfiken, framåt och social är något Luke
är alla dagar i veckan - oftast. Precis som alla andra har han mindre roliga
dagar, vilket brukar visa sig genom att han blir aningen jobbigare att rida och
allmänt tjurig av sig. Ungefär lite som ett sto, alltså. Men vanligtvis är han
väldigt social och mysig av sig. Han älskar att få uppmärksamhet av människor
och kan enkelt klassas som en attention whore. Kort sagt är han en livlig,
social hingst med otroligt mycket energi i kroppen. Absolut ingen nybörjarhäst.
Han är en häst som varje individ måste ta kommando över och "uppfostra". Det
räcker inte med att en person vinner hans respekt.
Eftersom att han har
så mycket energi så kräver han mycket motion. Det går utan problem att rida
honom två gånger om dagen, det är bara något som är bra för honom. Står han
stilla för länge, om endast ett par dagar, kan man räkna med att han exploderar
när man hoppar upp igen. Han har löjligt lätt för att bygga upp
överskottsenergi. Och de gångerna är det självklart svårt att få honom
samarbetsvillig. Allra helst vill han bara springa som en tok och
leka.
- Att rida...
...är han en väldigt framåt och het. Stark
är han, verkligen, och när han tänder till vill han allra helst bara springa
som en galning rakt framåt. Fort ska det gå! Det är mestadels under hoppning
och uteritter som han tänder till ordentligt. Kommer man ut på en raksträcka så
kan man räkna med att Luke blir ivrig som en liten gris. Han älskar att springa
fort! Det egentliga "problemet" med Luke är att han är så otroligt het och
stark. Och som man redan kan förstå blir han extra till sig vid tävlingar. När
han gick som galopphäst kunde han vara en riktig jävel i ledvolten. Ibland får
han så mycket energi i kroppen att han inte riktigt vet vart han ska ta vägen.
Att rida Luke på ett vanligt tredelat är ingenting som fungerat riktigt bra
ännu.
Dum kan han också bli när man rider, speciellt om han inte får som
han vill. Det har hänt att han dragit tyglarna ur händerna på ryttare och
liknande, eller helt enkelt bara tar bettet och sticker. I övrigt brukar han
sparka bakut och bocka när han blir alldeles för exalterad, men det har
ingenting med dumhet att göra egentligen. Visst kan han försöka slänga av
ryttare med flit, men det händer vanligtvis om han inte kommer överrens med
ryttaren. Annars är det också för att han testar ryttaren. Man måste helt
enkelt vinna hans respekt för att kunna rida honom bra.
Jo, han är en
häst som väldigt gärna testar sin ryttare till max. Han kan låtsas vara rädd
för i princip allt, vägrar gå förbi en konstig sten eller gå över en liten
bäck. Hoppar och skuttar runt för minsta lilla, och sen som sagt; vill han ofta
sticka. Men när man väl visat vart skåpet ska stå kan han vara riktigt mysig
att rida. Han går dit man ber om och är egentligen inte vidare rädd för saker
utan rätt tuff; men visst kan han flyga i luften om ett par fåglar plötsligt
flaxar ur en buske. Han har ju trots allt fullblodsnerver.
Han kräver en
ryttare och skötare som verkligen kan säga ifrån på skarpen, eftersom att han
är lite som en barnrumpa som allra helst vill göra som han vill, när han vill.
Speciellt innan man lärt känna honom och kommer överrens med honom.
Ryttaren
bör även vara lugn och tålmodig/envis. Får han en ryttare som är osäker och
nervös smittar det av sig ganska direkt på Luke.
Han kan både vara
väldigt känslig för hjälper samt döv. När han blir het så blir han också stark,
och till och med jockeys har haft svårt att hålla honom. Så i munnen kan man
säga att han är rätt hård. Det har hänt att han missat tävlingar pga att han
stuckit med sin jockey när de skulle cantra till startboxarna.
I alla fall
lyssnar han otroligt bra på vikthjälper, eftersom att han är mer van vid det än
skänklar och liknande. Lutar man åt vänster bara lite grann, då vänder Luke
också åt vänster....
- Hoppning och dressyr
När det kommer
till hoppning har han visat sig ha rätt bra kapacitet för det hela. Han är
smidig och snabb, och inte ett dugg osäker på hinder. Däremot har han tendens
till att stressa för mycket, vilket gör att han ofta river. Så det krävs lite
träning så att säga.
Dressyr däremot är någonting som han inte alls
uppskattar lika mycket som hoppning. Han kan vara bråkig, blir lätt uttråkad
och börjar hitta på dumheter istället. Dessutom är han inte allt för förtjust i
ridbanor, såvida man inte ska hoppa. Han går som bäst i dressyren när man rider
ute i naturen.
Övrigt
Tyvärr är han inte än särskilt utbildad.
Inom dressyren kan han grunderna rätt bra, och med hoppningen har han hittills
hoppat 80 cm som högst. Priset la dom lågt pga utbildningsnivån samt att han
inte är världens lättaste häst att rida.
Han är också väldigt svårlastad
och blir oerhört stressad när någon ska dra in honom i en transport. Detta är
något han blev efter olyckan i startboxarna. Däremot är det inte lika svårt att
få in honom i en transport som med startboxar. Hittills är det inte heller
någon som har tränat honom särskilt mycket på den punkten sedan han blev rädd
för det.
På det har han svårt att stå stilla och kan därför bli väldigt
rörlig och bråkig i transporten.
Häst: Might and Power
Kallas: Luke
Ålder: 4 ½
Ras: Engelskt Fullblod
Kön: Hingst
Mankhöjd: 168 cm
Tecken: saknar
E:
Silent Witness
U: Zenyatta
Bakgrund
Född på en gård i
Australien där de födde upp galoppörer och hade en hel del tävlingshästar. Han
växte alltså upp med en drös andra föl, vilka de flesta skulle säljas som
åringar senare. Luke valde ägarna att behålla, dels därför att han hade en sån
fin stamtavla och dels därför att kvinnan i huset blev oerhört fäst vid honom
redan från början. Lukes mamma hade varit kvinnans tävlingshäst tidigare, och
Luke var hennes första föl. Det var nog egentligen den största anledningen till
att de behöll honom, tillsammans med ett par andra föl.
Det var även Tanya
som red in Luke och senare träningsred honom. Mannen i huset var tränare. I
början hade inte Luke mycket till tävlingsinstinkt; han ville bara leka och ha
kul precis hela tiden. Så man kan lugnt säga att han gick tränaren på nerverna
när han bara larvade omkring på banan och inte ansträngde sig. Det var lite som
att han sket fullständigt i att hans ryttare ville att han skulle springa
fort.
När Tanya föll av under en uteritt med Luke bröt hon benet, och
det var väl där som det började vända - då han fick en ny träningsryttare. Den
här gången var det en jockey vid namn Jesse Cassidy. Jesse hade arbetat som
tävlingsjockey åt stallet i många år. Han var inte deras bästa jockey, och
tilldelades därför Luke. Till en början tog Jesse med Luke ut i skogen där de
red ensamma. Tränaren tyckte inte att Luke var mogen för att arbeta på banan,
och därför blev alla hans träningar ute i skogen.
Och i början bråkade
Luke och Jesse med varandra en hel del. Jesse var mycket mer bestämd av sig som
ryttare, än vad Tanya hade varit. Något Luke inte var van vid, så självklart
blev han aningen "du ska inte komma här och komma!" mot Jesse. Men Jesse var
tålmodig och envis, och efter några veckor slutade deras småtjafs.
När de
galopperade här på skogsvägarna så var det faktiskt första gången Luke tände
till och ville gå fort. Första gången det hände blev Jesse rätt förvånad. Han
var van vid att Luke galopperade i ett lagom tempo och var mer intresserad av
omgivningen än att gå framåt. Men när Luke slutade att bete sig som ett föl, så
gick det undan! Han började att tycka att det var hur kul som helst att springa
så fort han kunde.
Därmed fick han igen börja att träna på banan.
Fortfarande med Jesse i sadeln. Och den här gången gick det riktigt bra! Luke
gjorde stora framsteg snabbt, och kvalade senare som 2 åring med en placering
som 3:a. Därefter tog tävlingskarriären fart för honom, och han presterade bara
bättre och bättre. Jesse blev hans tävlingsjockey, och tillsammans med Tanya
träningsred de Luke.
Som tre åring vann han en del lopp, och placerade
sig aldrig sämre än på en fjärde plats. Det var då det största problemet med
Luke som galoppör; vissa dagar ville han helt enkelt inte anstränga sig
särskilt mycket.
När han skulle påbörja tävlingssäsongen som fyra åring var
det tyvärr något som gick snett. Luke fastnade i startboxen, och drabbades
därmed också med panik. Jesse trillade av inne i startboxen och avled. Luke
fick en ytlig skada på höger fram.
Efter den gången var Luke livrädd för
att gå in i en startbox. Han stressade upp sig totalt bara man ledde honom mot
startboxarna, och fick rent ut sagt panik. Tanya och hennes man försökte träna
bort det, men gav slutligen upp. De hade helt enkelt inte sån tid att lägga ned
på en häst som inte drog in några pengar. Därför såldes han.
Sally var
kvinnan som impulsköpte Luke efter en provridning. Hennes fästman, Janne
Björnlinger, var (som namnet avslöjar) en svensk, och några veckor efter köpet
flyttade Sally till Sverige och tog med sig Luke. Han placerades i ett stall
utanför Stockholm.
Sally var en fälttävlansryttare och började att hoppa in
Luke. Tyvärr passade de inte vidare bra tillsammans och Sally insåg med tiden
att Luke var alldeles för mycket häst för henne. Hon hade svårt att ta kommando
över honom, och efter bara ett halvår lånade hon ut Luke på foder till en yngre
kvinna i 20 års åldern. Tyvärr höll det inte länge alls. Sally och Jannes
ekonomi började gå dåligt, och de hade inte längre råd att behålla Luke. Hans
fodervärd hade inte råd att köpa honom, och därför hamnade Luke senare på
auktion.
Personlighet
Nyfiken, framåt och social är något Luke
är alla dagar i veckan - oftast. Precis som alla andra har han mindre roliga
dagar, vilket brukar visa sig genom att han blir aningen jobbigare att rida och
allmänt tjurig av sig. Ungefär lite som ett sto, alltså. Men vanligtvis är han
väldigt social och mysig av sig. Han älskar att få uppmärksamhet av människor
och kan enkelt klassas som en attention whore. Kort sagt är han en livlig,
social hingst med otroligt mycket energi i kroppen. Absolut ingen nybörjarhäst.
Han är en häst som varje individ måste ta kommando över och "uppfostra". Det
räcker inte med att en person vinner hans respekt.
Eftersom att han har
så mycket energi så kräver han mycket motion. Det går utan problem att rida
honom två gånger om dagen, det är bara något som är bra för honom. Står han
stilla för länge, om endast ett par dagar, kan man räkna med att han exploderar
när man hoppar upp igen. Han har löjligt lätt för att bygga upp
överskottsenergi. Och de gångerna är det självklart svårt att få honom
samarbetsvillig. Allra helst vill han bara springa som en tok och
leka.
- Att rida...
...är han en väldigt framåt och het. Stark
är han, verkligen, och när han tänder till vill han allra helst bara springa
som en galning rakt framåt. Fort ska det gå! Det är mestadels under hoppning
och uteritter som han tänder till ordentligt. Kommer man ut på en raksträcka så
kan man räkna med att Luke blir ivrig som en liten gris. Han älskar att springa
fort! Det egentliga "problemet" med Luke är att han är så otroligt het och
stark. Och som man redan kan förstå blir han extra till sig vid tävlingar. När
han gick som galopphäst kunde han vara en riktig jävel i ledvolten. Ibland får
han så mycket energi i kroppen att han inte riktigt vet vart han ska ta vägen.
Att rida Luke på ett vanligt tredelat är ingenting som fungerat riktigt bra
ännu.
Dum kan han också bli när man rider, speciellt om han inte får som
han vill. Det har hänt att han dragit tyglarna ur händerna på ryttare och
liknande, eller helt enkelt bara tar bettet och sticker. I övrigt brukar han
sparka bakut och bocka när han blir alldeles för exalterad, men det har
ingenting med dumhet att göra egentligen. Visst kan han försöka slänga av
ryttare med flit, men det händer vanligtvis om han inte kommer överrens med
ryttaren. Annars är det också för att han testar ryttaren. Man måste helt
enkelt vinna hans respekt för att kunna rida honom bra.
Jo, han är en
häst som väldigt gärna testar sin ryttare till max. Han kan låtsas vara rädd
för i princip allt, vägrar gå förbi en konstig sten eller gå över en liten
bäck. Hoppar och skuttar runt för minsta lilla, och sen som sagt; vill han ofta
sticka. Men när man väl visat vart skåpet ska stå kan han vara riktigt mysig
att rida. Han går dit man ber om och är egentligen inte vidare rädd för saker
utan rätt tuff; men visst kan han flyga i luften om ett par fåglar plötsligt
flaxar ur en buske. Han har ju trots allt fullblodsnerver.
Han kräver en
ryttare och skötare som verkligen kan säga ifrån på skarpen, eftersom att han
är lite som en barnrumpa som allra helst vill göra som han vill, när han vill.
Speciellt innan man lärt känna honom och kommer överrens med honom.
Ryttaren
bör även vara lugn och tålmodig/envis. Får han en ryttare som är osäker och
nervös smittar det av sig ganska direkt på Luke.
Han kan både vara
väldigt känslig för hjälper samt döv. När han blir het så blir han också stark,
och till och med jockeys har haft svårt att hålla honom. Så i munnen kan man
säga att han är rätt hård. Det har hänt att han missat tävlingar pga att han
stuckit med sin jockey när de skulle cantra till startboxarna.
I alla fall
lyssnar han otroligt bra på vikthjälper, eftersom att han är mer van vid det än
skänklar och liknande. Lutar man åt vänster bara lite grann, då vänder Luke
också åt vänster....
- Hoppning och dressyr
När det kommer
till hoppning har han visat sig ha rätt bra kapacitet för det hela. Han är
smidig och snabb, och inte ett dugg osäker på hinder. Däremot har han tendens
till att stressa för mycket, vilket gör att han ofta river. Så det krävs lite
träning så att säga.
Dressyr däremot är någonting som han inte alls
uppskattar lika mycket som hoppning. Han kan vara bråkig, blir lätt uttråkad
och börjar hitta på dumheter istället. Dessutom är han inte allt för förtjust i
ridbanor, såvida man inte ska hoppa. Han går som bäst i dressyren när man rider
ute i naturen.
Övrigt
Tyvärr är han inte än särskilt utbildad.
Inom dressyren kan han grunderna rätt bra, och med hoppningen har han hittills
hoppat 80 cm som högst. Priset la dom lågt pga utbildningsnivån samt att han
inte är världens lättaste häst att rida.
Han är också väldigt svårlastad
och blir oerhört stressad när någon ska dra in honom i en transport. Detta är
något han blev efter olyckan i startboxarna. Däremot är det inte lika svårt att
få in honom i en transport som med startboxar. Hittills är det inte heller
någon som har tränat honom särskilt mycket på den punkten sedan han blev rädd
för det.
På det har han svårt att stå stilla och kan därför bli väldigt
rörlig och bråkig i transporten.
Häst: Might and Power
» Poäng 100 000p
Skritt 0p Trav 0p Galopp 0p |
Styrka 0p Uthållighet 0p Konditon 0p Hoppförmåga 0p |
Utbildningspoäng 0p
Hoppteknik 0p
Avelsgodkänd: -